Om boken: 1941 / Ursprungligt koncept för Västeuropas utveckling under medeltiden. Frågan om medeltida städers ursprung och utveckling är den berömda belgiske historikern Henri Pirenne (1862–1935) var nära förknippad med sin ursprungliga idé om gränsen som skiljer antiken från medeltiden. Pirenne trodde att merovingertiden (V–VII århundraden) var en organisk fortsättning på antiken. Enligt Pirenne upplevde inte Västeuropa på 400-talet någon katastrof: "Om du läser de dokument, i allmänhet ganska många, som finns kvar från merovingertiden utan en förutfattad idé, är du övertygad om att det ekonomiska livet i denna era förblir med samma egenskaper som var inneboende i den senaste perioden Romarrikets monetära system, Marseilles framträdande handelsroll vid Medelhavet, kraftfull navigering till stränderna i Syrien, Afrika, Spanien och Konstantinopel, många kolonier av judar och syrier i städerna i den frankiska staten - allt detta förblir detsamma som det var under de senaste västerländska kejsarna. Pirenne ser vattendelaren inte där andra historiker brukar påpeka det – enligt hans åsikt var det bara den arabiska invasionen som skakade den europeiska ekonomin som ärvts från antiken, bröt sedan länge etablerade band och kastade Västeuropa in i ett tillstånd av försörjningsekonomi. Den karolingiska eran, med sina stora, självförsörjande gods av andliga och sekulära magnater, präglades av djup ekonomisk nedgång. ”Medelhavet var en romersk sjö; det blir muslimskt. Den bysantinska navigatören vågar inte segla långt; den går inte längre än till södra Italiens kust. Det finns inga fler syriska fartyg i Tirenska havet. Utbytet, som fortfarande var så aktivt på 600-talet mellan väst och öst, lämnar inga spår på 700-talet." På grund av detta börjar Pirenne städernas historia först från mitten av 1000-talet och förbinder detta faktum om deras utseende med återupplivandet av handel och hantverk.